My eyes tells you A whole different story

Sitter här, hockeyn är fortfarande i gång. Nu står det 2-1 ( till Tjeckien)
Sitter och grubblar på många saker, som jag oftast gör vid den här tiden på kvällen.
Min såkallade ''grubblar tid''.
Jag önskar att någon höll om mig, och sa att allt kommer ordna sig.
Men sen tänker jag : Vad är det som ska ordna sig?
Egentligen är ju allt helt okej. Det kanske är det som ska ordna sig? Eller är det bara jag som sätter upp scenarion i huvudet? När jag var liten och hemma hos pappa så ropade jag på honom tills han blev tokig. Ville ju bara veta att han var kvar och inte övergett mig. Kollar på mitt keyboard som ligger där borta vid tvn. Har lust att sitta där och skriva en låt, Bara få ut allt det jag känner i kroppen, Så slipper man känna det hela tiden liksom. Det är helt otroligt hur äns liv kan vara som en bergochdalbana. Ibland hoppas jag att man kan hoppa av ( Jag skrev inte DÖ)

Over and Out!

Kommentarer
Postat av: Lina

Man är aldrig nöjd. Det är ju bara så... Tror det ligger i människans natur att alltid vilja ha mer. Så även om man har det bra egentligen tycker man inte det själv. Och det är ju skit ibland... rätt ofta! :D Du är fin iallafall, och allting löser sig ALLTID tillslut.

2010-05-13 @ 21:56:25
Postat av: Karolin Svarar

Tack älskling <3 I love you!

2010-05-13 @ 22:00:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0